Första provkörningen i nya båten... Kanon eller kalkon?
Till att börja med så kan man inte påstå att båten var race ready, långt ifrån. Och även fast jag var till England och kollade på båten så insåg jag nog inte hur mycket jobb det var för att få den klar.
Som vanligt så är man blåögd och litar blint på folk, dags att sluta upp med det kanske?
I vilket fall så jobbade vi i några dagar med båten innan det kändes som att det var dags för en provtur, som vanligt så finns det en skara snälla kompisar m.m. som ställer upp och hjälper till.
Att min bror Mikael sliter ser jag som självklart när han ska åka som nav :)
Det sista vi skulle göra innan det var dags att snöra på sig hjälmen var att kolla oljan i drevet, för det var ogjort av tidigare ägaren. Sagt och gjort, borde inte vara några konstigheter? Men då pluggen drogs upp hängde även gängorna med upp, vilket resluterade i, en snabb lagning med kemisk metall, för köra skulle vi, så less som vi var på att skruva så behövde vi få känna på prylarna.
Ca 1h ägnade vi åt att känna på båten, ingen farmorkörning utan så som dom ska köras. Någon sjö var det inte
att tala om, kanske 60-70cm chopp. Men det var en upplevelse ändå.
Första gången jag skulle korrigera båten inför ett litet hopp så slutade det med att vi höll på att kasta omkull henne, maken till direkt styrd båt har jag nog aldrig kört? Pappas Arrow ligger nog i lä skulle jag tro, den reagerar direkt och styr riktigt fint, detta tack vare duo-propp drevet (DPX) och den relativt lätta båten skulle jag tro.
Att båten är välbalanserad kännde vi, trots att det inte var stökigt. Riktigt kul att köra en båt som har så lätt gas så att det är som att trampa i luft, samt direktstyrheten jag pratade om tidigare. Vi kurvade nog i 65 knop där ute i den lilla sjön och det var bara att hålla i sig och ge den mer.
Än om det var kul att gasa så varade inte glädjen så länge, från första minuten tyckte vi att det luktade lite mycket
bensin, och värre vart det.
Efter 1h så avbröt vi för som alla vet så är det inte hälsosamt att andas in bensinångor, ännu dummare är det nog att köra
omkring med en stor bomb.
Att båten på en bra dag ska göra över 80mph är nog inte verklighet på ett bra tag, vi kom upp i ca 75mph och 66 knop. Propparna känns i brutalaste laget, dålig acceleration. Marc som tidigare haft båten hävdar att det beror på den stora skillnaden i vattnet, men detta är rekord propparna från en sjö, och vi har färskvatten här uppe, lite bräckt så så off ska det inte vara, så en till besvikelse.
Nåväl, nu har vi iaf lite att jobba med, några knop till bör gå, nya E2:or påväg hem till Pappa, och jag gissar på att vi kommer att "låna" dom av honom :)
Angående läkaget så spenderade vi 3h att provtrycka tanken, och reslutatet var det jag bävade för. Inga slangar läkte utan tanken i sig. Det trycker fram små bensindroppar under tanken efter ett tag.
Det tragiska i det hela är att man måste riva ur ALLT som finns inne i cockpiten för att få ur tanken, rätt mycket jobb på en båt som ska vara race klar.
Men om man ser det från den possitiva sidan så lär man sig båten rätt snabbt om man får börja med att spränga allt, precis som på Batboat 23:an jag köpte. Mao det kan bara bli bättre.
Förutom den misären så funkar varken intercom enheten eller intercom utrustningen i hjälmarna, så det blir till att åka utan i början då jag tror vi kommer ha det nog kämpigt ekonomiskt så här 2011 då det bara är ett fåtal tävlingar planerade, svårt att få sponsorer då, oj höll på glömma, vattenpumpen eller något läker vatten så med lite otur så blir det motorlyft också.
Snacka om att dra på sig mer arbete än planerat, men vi surar inte för det vi ser fram emot nästa provkörning då med en båt i bättre skick än då den kom.
Mvh
Peter & Mikael Johansson
X-58
Vart var vi säsongen 2010?
Min bror Mikael började då han var 15 år gammal bygga på en bil, en BMW E30 325 precis som jag hade gjort och även höll på med innan det blev beslutat att jag/vi skulle byta genre och börja med offshore racing istället.
Batboaten parkerades i Team mayhem garaget.
Mikael skulle fylla 18 år våren 2010 och i mars så hade vi hur mycket som helst att göra, bilen, motorn ja allt stod i tusen delar. Men i slutet av maj så rullade bilen för egen maskin och vi hade lyckats uppfylla min brors önskan om att ha bilen klar i tid. Det är många fina människor som hjälpt oss med den, men ingen nämnd och ingen glömd.
Då bilen var klar så axlade jag frivilligt uppgiften att sköta det data tekniska, förutom inkoppling av insprutet. Med andra ord så skötte jag mappningen/tuningen.
Sedan hur smart det är att en 18 åring ska ha en bil med ca 700 hjulhästar, ja det spekulerar vi inte i :)
Bilen presterade 9.86 sek / 225km/h som bäst på 402 meter. På så låga laddtyck som 1,5bar. Mer effekt kunde vi inte heller använda på dragrace banan eftersom att kardanerna inte höll.
Vill ni läsa mer om bilen så leta upp projekt tråden Garage 58 e30 turbo på sävarturbos forum. http://www.savarturbo.se
Filmer på bilen hittar ni på youtube, sök bara på garage 58.
Såå med det sagt så vill jag presentera teamets nya båt:
Ytterligare en batboat fast en V24, denna importerades från England. Marc som tidigare ägt och tävlat med henne har världshastighets rekordet för denna klass med just denna båten, förutom total seger i V24 kuppen.
Jag kommer att ratta henne och min bror Mikael kommer att navigera.
Hur 2011 kommer att se ut är lite osäkert ännu, mycket i pipelinen om man säger så, mer om det framöver.
Båten ska hård testas direkt vi kommer hem från ft lauderdale, florida. Alltså om ca 2 veckor. Återkommer med rapport om första turerna samt prepning av båten innan.
Vill be om ursäkt om det är konstigt skrivet men jag sitter på min iPad och den är rätt krånlig ibland tycker jag.
Nu ska team58 ut slappa på stranden.
Peter Johansson
SM AVSLUTNING I UPPSALA - SÄSONGEN 2009
min sambo Emmy, kompisar som Erik, Hasse, Micke m.f. som slet i våras för att jag
skulle kunna komma till start. Samt hela släkten som stöttar oss.
Ett speciellt tack till Kurt Sandbergs Åkeri, Bjöörns Maskin, M-schakt & 4-säsonger som hjälpt oss säsongen 2009.
(Titta på hemsidan, www.team58.se under sponsorer för att se vilka företag som stöttar oss)
Många timmars slit som slut visade sig ge utdelning igen.Vill på det här viset peppa andra,ge inte upp.
Alla timmars slit ger utdelning till slut,kämpa på ,ge inte upp det kan ta ett år eller!!!!!!!!!!
Har ju själv hållit på i 10år,utan att få köra ett enda Roslagslopp,åker ju förstårs v8."
Tiden som investerades för att få ihop motorn efter att jag slagit den söder och samman med min rygg i samband med crashen i dyvik började ganska sent under vintern. Och det jävlades. Alla som har följt oss på boatlife, sävarturbo och här vet väl vad det handlade om.
Efter många om och men så var ju motorn intakt, och då återstog bara att laga ihop båten och plasta en ny huv. Med hjälp från Pappa, Junior (lillebror) kompisar osv. så lyckades vi ialla fall ha en körbar båt redo för Poker Run Umeå.
Perfekt att börja säsongen med att semester åka lite PR tänkte vi. Det vart kanske i hårdaste laget. Men vi kämpade oss igenom sträckan. Och på såvis så var vi ganska redo för smögen tyckte vi.
Efter att ha investera en sjuk mängd timmar för att få ekipaget race redo, och även testat det under Poker Run Umeå med lite små skador som följd så känndes det ganska bra. Jag tyckte fortfarande det var ganska hemskt att ratta ekipaget med tanke på olyckan men vi satte segel mot Offshore säsongen 2009.
RBR loppet / Simpnäs gick bort iom att båten inte var klar och jag ville hinna med köra och testa lite innan det
var dags för tävling så stannade vi hemma.
Fortfarande inte redo, Oskarshamn flög förbi medans vi åkte Poker Run och värmde upp här i Norr.
Smögen, min navigatör Evas hemma plan. Prylarna var lastade, pappa och jag hade tagit semester och lånat en
fin dragbil och 110 mil enkel väg väntade. Leif som åkter i samma klass som mig hade lovat att ge mig en match nere i Smögen och jag kände mig ganska redo att möta västkusten.
Historien om hur det gick nere i Smögen finns här på bloggen, men några fina bilder tänker jag dela med mig:
Efter vinst båda dagarna i Smögen så väntade en brutal hem resa för mig och farsan, men som alltid är vi starka och klarar oss ganska bra längs Sveriges vägar. Väl hemma averkade jag och bror 80 distans med båten bara för att få ratta lite, samt låta han provköra :)
På menyn stog sedan Roslagsloppet, ett lopp jag tror alla vill åka någon gång i livet. Vi får försöka ha Görans Arrow nästa år så det går lite fortare, och så han får köra och gasa lite.
Hur det gick där, ja... 3 K båtar till start 1 i mål. Poäng till serien och en buckla till. Finns inte så mycket mer att säga om Rosis förutom att det alltid är bra arrangerat och det känns bra att åka där. Dock så var upptagningen en misär, men det är en annan historia.
Notera nu att maskinen gått hela förra tävlings säsogen, PR Umeå, Smögen x2, Träning, mer träning, Roslagsloppet. Nu börjar vi snacka driftsäkerhet.
Sedan var det dags för SM avslutning i Uppsala. Sjön låg platt och det blåste knappt. Jag visste att Jussi skulle jaga mig som en dåre. Men även där så lyckades vi knipa guldet med några minuter. Denna korta och brokiga säsong har dock bringat 4st guld om man räknar Smögen som två dagar. Goa poäng till RM tabellen och mer erfarenhet.
Jag vill passa på och tacka arrangörerna till Smögen, Rosis och Uppsala. Tre kanon tävlingar som man helt klart inte kan vara utan.
Vad som händer 2010 vet jag ännu inte. Men några cockpit byggnationer blir det nog inte, det saknas klirr i kassan om man får uttrycka det så. Så jag tror nog vi är tillbaks med samma slitna Bat23:a och våran 16v slitvarg.
Tack för i år, mvh Peter Johansson.
PS. Tänkte lägga in mer bilder och skriva mer, men bloggen började bugga och det gick inte att lägga in miniatyrer som jag ville, då vart jag less. Men jag tror mitt budskap gick fram :)
Uppsala Offshore Race 2009 - Peter Johansson & Eva Pettersson
Inför Roslagsloppet 2009 :)
Men om vi struntar i allt förutom båt racing just nu så känns det bra inför Rosis iår. Lite nervis är man väl över svall och dylikt men jag hoppas att jag är på topp på Lördag med falköga.
Ikväll så pysslade jag och brorsan lite med båten, den verkar vara i fin form. Lite små service är aldrig fel. Imorgon har jag tusen saker att göra, som vanligt dagen innan :)
Men jag tror vi klarar det galant utan större problem, det blir avfärd från Holmsund på Torsdag kväll någong gång. Vi som åker pickup blir: Jag, Bror, Karin & Pappa.
Tommy och Mamma kommer att vara i öregrund då vi går i mål på Lördag (hoppas vi tar oss ända dit?) Vet inte om Emmy skulle följa med. Men jag har då en liten fanclub med mig iaf :)
Ska bli så skönt att komma bort från vardagen en stund, det skule vara så varje helg.. Fast ändå, tänk vad pank man skulle bli? Ska bli kul att träffa Kenta, Sussie m.f. där nere. Eva kommer att ansluta till oss i garaget vi har roffat åt oss nere hos Kenta.
Nåväl, jag/vi lever och är starkt på g. Hoppas på en riktigt fight på Lördag mot Vickan & Leffe. Synd att inte fler K båtar åker. Vart är ni? Och vad gör ni? Som jag tidigare pratat lite i så funderar jag på att försöka klassa båten och åka V-300 för där verkar det finnas lite hopp om liv. Men om det går utan större modifieringar är en annan femma, det kommer nog att visa sig.
Planerna är många, pengarna är få. :)
Avslutar med några ubergrymma bilder från Smögen Offshore Race. Från JonP.
Mvh
PJ
Smögen Offshore Race 2009
Vi började med psyk meka innan avresa. Båtvagnen stod på pallbockar tills kring 14 tiden på Onsdagen, pappa fixade det medans jag försökte fixa till motorn och packa ihop det vi skulle ha med oss.
Efter tillräckligt mycket stress och slit så var vi äntligen på väg i våran sponsrade bil 16:00...
Efter ett snabbt telefonsamtal med Freddan aka. Turbo mannen så bokade vi in middag i Sundsvall hos honom. Grillat stod på menyn. Vi körde snabbt och effektivt, vi var ju hungriga.
Vi lyckades till och med lirka in hela ekipaget på hans gård, tog en bild för att föreviga detta sköna ekipage, ska förstora och skicka till honom så han kan titta och avundas då han ligger i motorbrunnen på crumen och undrar vart fan alla knop är :)
Skämt åsido, tusen tack för middagen och som alltid trevligt sällskap Freddan!
Vi styrde senare resan vidare söderut, och vipps så var man i Gävle. Kartan jag skrev ut från Eniro ville att vi skulle åka
Uppsala och sedan vika av, men vi tyckte att 68:an via Avesta såg kortare ut, och som vi ville minnas det efter dom resor vi gjort till PPF så var vägen hyffsad.
Joooo, eller? Det fick vi äta upp. Som att köra på en kostig och sedan var det ju vägbygge. Det var det för två år sedan också då vi var nere och hämtade Mustangen av Bäckis, konstigt att dom gräver så sakta söderut?
Men det gick det också, tror jag sträck körde till Örebro eller vad det vart, tror jag hade ca 70 mil på trippen då. Pigg som en mört? Nej inte direkt, pappa löste av mig så vi kunde cruisa vidare.
Han väckte mig i höjd med Mariestad tror jag? Eller?? hmm, jag minns inte men vi lyckades iaf ta oss till korsningen där man vek av mot Kungshamn / Smögen.
Vilken resa, tror klockan var 07:15 när vi landade hos Eva och Ralf. Eva är min nya navigatör och vi hade aldrig träffats förut. Glad och alert tjej, såg dock lite morgon trött ut när vi våldgästade.
Vi fick kaffe och macka och vi han prata någon timme/timmar(?), vi skulle inte få våran stuga förns kl: 12:00 så vi bestämde oss för att haka av båten och åka ner till Kungshamn och titta och sedan över till Smögen för farsan var helt
eggad i dom färska räkorna som fanns där.
Det var en höjdare, vi var nog båda så övertrötta så vi gasade bara lixom på. Smögen, vilket ställe. Där vill jag bo på
sommaren, snacka om båtliv, bland det värsta jag sett.
Efter räkorna så små mekade vi lite på båten, fyllde bla. olja i drevet.
Packat på Norrländsktvis. Öl, verktyg, olja, bensin.. Vad mer behöver man??
Efter lite mer snack med Eva sittandes vid köksbordet så dök Nisse upp. Han åker i V-150 klassen med en häftig Bass
och även han och Erik har bas i Umeå (Norrbyn, lite utan för Umeå).
Då bar det av till besiktningen, båda ekipagen skulle få mätbrevet omstämplat. Det gick bra, och det gjorde även besiktnignen för båda ekipagen, än om Nisse och Erik fick jaga visselpipor runt hela Smögen :)
Kvällen vart ganska lugn och beskedlig, jag var ganska nervös inför Fredagen för jag visste att Leffe som kör i samma
klass som jag skulle försöka jaga livet ur mig. Men, tre öl och lite skitsnack senare så sov man i campingstugan :)
Fredagen:
Inte speciellt mycket blåst men dyningen låg kvar sedan Torsdagen. Nervös som satan till och från, var nästan så jag
funderade på att gå och spy några gånger. Båten provkörde jag aldrig något, funka ju när jag åkte från Umeå?
Men nervositeten släppte ganska omgående när startbåten plockade upp oss. Starten gick, jag valde att
behålla mycket vatten i trimtanken för att jag förstog att det skulle sjöa på bra eftersom starten gick rätt ut i havet.
Ganska kvickt så passerade flertalet båtar oss (vi låg först i starten då dom skickade iväg oss), med mycket trimtank
tappar man mycket acceleration.
Leffe dök upp jämsides och det sista jag ser av honom förns målgången är att dom lyfter ur rejält och får ett skönt skutt. Tur jag lämnade mycket vatten, har varit lite "rädd" för att åka utan att ha den jävligt framtung.
Jag vågade gasa mer i sjön än på dom lugna partierna, det säger nog ganska mycket om att det psykiska som är kvar är
rädslan för svallvågor, inte att flyga i sjö där man har lite koll iaf.
Jag tittade efter Leffe i många av rundningarna men lyckades aldrig se honom.. Tanken slog mig.. ÄR HAN FÖRE OSS?
Jag och Eva åkte utan intercom då min har gått sönder. Så jag kunde inte fråga henne, så tempot ökades lite.
En ny intercom har Kurt Sandbergs Åkeri sponsrat med, så till Rosis så ska vi vara igång med pratet.
Tack KSAB...
Jag och Eva åkte snyggt, och lämpligt for på Fredagen, då vi gick i mål såg vi att Leffe brutit och låg och drev.
Tydligen hade han fått elfel, lite synd för jag väntade faktiskt på att han skulle dyka upp, antigen framför eller flyga om
oss där ute, hade gärnat gasat lite på riktigt mot dig och Sigge :)
(Nisse åkte väldigt fint i V-150 men tyvär blev dom diskade efter att motorkåpan trillat av.)
Lördag:
Vinden hade vänt och det blåste kuling, dock landvind. På det så regnade det. Ett var ett helvete att köra då man hade sidvind och sedan den gammla dyningen från ett håll, snacka om att vi fladdrade omkring.
Leffe kom aldrig till start på Lördagen, fortfarande elfel, så tempot imponerade nog inte på någon. Men målet var att ta sig runt och även testa köra båten på lite olika sätt. Var en lärorik Lördag än om vi inte satte några rekord.
Motorn gick strålande på Fredagen, lite sämmre på Lördagen, tror jag borde ha bestyckat ner den lite iom det kraftiga regnet. Men men, då inte Leffe fanns där att hota oss så kunde vi gott kosta på oss att inte åka så fort.
Smögen resulterade mao. med två första placeringar. Riktigt bra med poäng till SM tabellen, och vem säger nej till ett nytt guld på hyllan?
(Erik som bytt av Nisse bakom ratten rullade tyvär med sin Bass och fick inte gå i mål på Lördagen heller.)
Jag börjar hitta tillbaks som chaffis och det känns bra, prylarna rockar också väldigt bra. Men nothing comes billigt.
Tiden jag, pappa, brorsan och kompisar har investerat går nog inte att räkna. Men halva grejen med motorsport är väl att man ska ha hållbara grejjor? Iaf om man har tänkt vinna.
Jag vet att Leffe bantat båten, dragit nytt elsystem, Vickan har gått med i 70+ knops klubben os.v. Roslagsloppet blir nog hårt skulle jag tro :)
Jag och Eva poserar glatt i regnet efter Lördagens race.
Jag vill tacka hela gänget som på Fredag kväll socialiserade hos Eva och Ralf, vilken toppen kväll. Ni vet vilka ni är. Sedan ett speciellt tack till Eva, som gjorde ett kanon jobb bakom mig och hennes karl Ralf, skönare snubbe får man leta
efter. Jag tror han och pappa hittade varandra direkt, jävlar vad dom surrade på Fredag kväll.
OCH alla ni andra som jag nu tyvär glömt namnen på. TACK TACK TACK för en superhelg!
Kl: 18:00 så lämnade Team Johansson Kungshamn/Smögen för att påbörja sin resa hemåt i bilen som
M-schakt lånat ut. Vilket åk! Hade jag haft våran Toyota hade vi nog suttit någonstans efter vägen och liftat.
BT-50, helt klart en bra bil. Vi snittade 1L/MIL - 100-110km/h , helt sjukt.
Vi var hemma i Holmsund ca: 110mil / 12h senare. Men det var helt klart värd de...
Som avslutning vill jag tacka min far som följer med runt, skruvar och donar. Vad hade man gjort utan dig...
Micke du vet också att du gör ett häst jobb, polarna som spontan skruvar är också mycket värda.
Ingen racing utan polare och familj, dagens sanningen.
STILL GOT IT...
Peter Johansson
2009-07-23
Dagarna före Smögen, hårt arbete & stress.
Det var plastning av trasig båt, underhålls arbete på motorn, alla race prylar som legat bortstuvade i nästan ett år skulle letas fram, samt lashcaps skulle tillverkas.
Ja listan som jag hade var nästan så lång så att den kunde nått ner till Smögen om jag vecklat ut den.
Men, som vanligt... Men familjen och snälla kompisar och företag kommer man långt.
Pappa och jag sorterade bort mycket under dagarna som gick och Micke hjälpte även han till. Hans största insatts var nog då vi fick lov att panik tillverka några lashcaps. Vart gör man det mitt i semestern? Jo hos SMT, Stiga var så snäll så att vi fick låna hans verkstad om vi lovade att ta det lungt och köra försiktigt med maskinerna.
Vad passar inte bättre än en lillebror som går Umeå Teknik program då? :D
Full action på bror...
Jag fick sköta den mindre komplicerade maskinen, slipen med magnetbord. Gick bra, fick även räkna lite.
Fan vad trött man blir i skallen då man jobbar med 100-delars mått, små mått är svåra mått.
Nog om det, kommer en updatering om Smögen resan direkt det börjar dyka upp lite bilder och diverse :)
Mvh
Peter Johansson
Film från helgens Poker Run i Umeå.
http://www.youtube.com/watch?v=XaVlQGpzukk
(Nej, Scaraben håller inte på köra över oss)
http://www.youtube.com/watch?v=MbNrh2OayXA
http://www.youtube.com/watch?v=URsrT_e-89U
http://www.youtube.com/watch?v=4Og8dlsY0jo
http://www.youtube.com/watch?v=ErM08e4I7rk
Ser väl, bör dyka upp mer film och mer bilder tycker jag..
Mvh
Poker Run - Norrland 2009
Ecke, Hasse, Pappa, Micke & Jag hade jobbat som galningar. Och prognosen har sett delvis dyster ut.
Fick ett samtal av en kompis från Piteå, Chrille om att han äntligen hittat en Katta värd att köpa och att den mest troligt skulle hinna bli riggad i Norrbyn tills Fredag em. Självklart är Chrille och Elin hårdingar så deras plan var enkel.
Att på Fredag lämna Piteå med en bunt pengar, för att göra bytet mot båten, landa hos Team 58, testköra samt delta på Lördagen.
Kan medela att det var ganska tjockt på våran garageplan Fredag kväll / Lördag morgon.
Efter lite matte förstår man att det är ju denna infarten man vill vara på, äga och ha tillgång till... Kanske inte gruseti sig utan prylarna: 73.5 fot , 1090+hk, 229+knop .. Precis, inte helt fel. Utan hur kul som helst, och fler båtar skulledet bli innan helgen var slut, inte på infarten utan i vattnet.
Thomas var även förbi och hjälpte "gänget" med att meka Arrow, jag fokuserade på Scatboaten medans Chrille och Elin stökade lite med Kattan. Thomas skulle varit med och kört sin Checkmate men hans nya vassare maskin han inte bli
färdig i tid. Super snällt, vet att pappa verkligen uppskattade hjälpen. Han var ju ganska trött, förvirrad och less på att meka.. Ska inte säga att inte vi alla andra var det heller, fy fan vilka veckor samt vilken helg.
Provkörning vid 23 snåret. Havet låg platt som en pankaka och solen låg i horisonten som en liten lampa. Ecke, Hasse, Micke och Kapten Knicken (pappa då) tog Arrowen för en "spinn".
Själv så tog jag platts bakom Chrille i EuroCat 23:an , permiärtur.. Navigatör needed då ställer Peppe självklart
upp, och jag har inte åkt katta sedan Pappa hade Tollaren med B-20 (Gammal K båt, ganska kul).
Men det gick inte speciellt bra. Det hela slutade med att jag fick ligga på motorn och styra medans Chrille fick justera gasen efter hur mycket jag orkade styra. Varför? Jo styriningen havererade. Tur det hände innan vi planat och fått upp lite speed. Alla vet vad som händer då en hydraul koppling till styrningen går sönder i 75-80 knop. Jo man dör!!
Börjar ha haft tur några gånger på sjön nu... Chrille löste problemet med Säljaren och det blev att hämta en ny styrning i Norrbyn. Bra löst av både köpare och försäljare om jag ska vara ärlig. Kopplingen gick sönder för att den kunde ta i bracket som hissen sitter på.
Det gick inte speciellt bättre för Team Arrow heller. Knacket som dyker upp då maskinen plågats lite och fått upp temp
är fortfarande kvar, samma skit som var då vi bänkade. Dock hade dom en jävla fart ute på havet. Vill minnas att dom pratade om 76 knop, vilket är riktigt fort med tanke på motorn, sjön m.m.
Dom bestämde sig dock för att sova och köra och ta det som det kommer.
Chrille, Ecke & Micke lägger upp en strategi. Klockan är kring 02:00 och vi ska upp tidigt för att stöka det sista och
traila till 4-säsonger där starten på PRN hölls.
Förutom att byta styrningen så gjordes några akut insattser med stora ring nyckeln då vi insett att hissen bara satt i
några bultar.
Tror ni vi var ganska trötta och slitna vid 07? Svaret är JA! Och inte blev man mer munter av vädret. Typ +10 och regn.
Men vi tog oss till 4-säsonger och fick alla 3 båtar i plurret lagomt till förarmötet.
Team Arrow & Team EuroCat taxar ut mot starten. Vad är det med Racing och båtar? Måste alla jävlar vara gula? :D Min
är ju också delvis gul. Hehe.
Sista bilden på Team Arrow i drift. Kort efter att jag och Chrille hunnit i kapp dom medans dom inväntat oss
(hade problem med varmgång i motorn på Chrilles Euro) så gasade vi lite och Chevan gav upp i ett rökmoln.
Det ödslades några svordommar och båten bogesrades till Lotsen i Holmsund, och snälla som dom var så fick den ligga kvar där. För Team Arrow hade ju en annan plan, att borda Team Scarab 400 och "låna" öl av dom. Sagt och gjort, alla lagen fortfarande med i spelet trotts bortfall av båtar.
Pappa och Micke växlade med att åka med mig, här ser vi farsan och jag i full fart ut från Simphamn (2:a stoppet) med Chrille och Elin tätt i hasorna påväg mot Norrbyskär, här hade vi ingen aning om vad som väntade oss.
Denna bilden på Nisses V-150 Bass tycker jag förklarar ganska bra vad som väntade oss. Tuktar sjö...
Det blåste inte spec. mycket denna dag. Men det var ju Nord-Ost.. Nåja värre har man väl varit med om tänkte vi då vi började möta lite sjö. Skulle lugnat oss med den tanken för det spårade riktigt ur efter ett tag.
Från högt tempo till snigelfart nästan. Sjön pendlade mellan 2.5-3 meter och detta är ingen lång Smögen sjö utan
det krabbaste och vidrigaste man kan köra i. Medsjön var ett mörker för oss mindre båtar.
Jag tror att även om vi hade försökt så hade vi inte lyckats åka på topparna, vågorna rullade för fort och det var bara för långt imellan dom. Allt är relativt, det kanske hade gått men till vilket pris? 3 minuters flyt sedan 7:e vågen och man vurpar. Nej tack! Vi tuggade på.
Vi var lika mycket under vattnet, som i luften. Tror aldrig vi körde på vattnet som man ska? Motorn min dog 3 gånger för
att den svalde i sig vatten som spolade över båten. Helt sinnesjukt. Dom gånger vi stannade så sköljde vågorna nästan över motorhuven då medsjön rullade ikapp oss. Måste bygga ett scoop på den nya huven asap!
Men vi tog oss alla till Norrbyskär. Nu hade dock båda Hydroliftarna brutit. En motor som skar så den andre beslutade sig att bogsera sin stallkamrat. Lika bra det kanske, hade inte velat pröva sjön med en sådan raket.
Under lunchen grubblade jag starkt på om jag skulle ringa bryt nummret och säga att jag drar upp båten i Norrbyskär på
trailer.. Men efter lite mek med avgasystemet som höll på rammla av och lite check av motorn så beslutade vi att åka ändå. Det hade lugnat av sig mini lite och det var ju motsjö. Det ska ju gå bättre. Jag gillade inte motsjö sedan crashen,
men vi åkte ändå och nu med facit i hand så är det tusen gånger bättre, jag blev nog av med min motsjö rädsla sedan svallvågs crashen. Vilket var bra.
Vi blev blöta i motsjö denna gång också, oundvikligt nästan. Men jag tror att jag hade kunnat åka uppe på allt om jag bara hade vågat. Men ville inte riskera något och man måste komma ihåg att detta var första gången jag satt i båten sedan crashen då det gick vågor, hade ju bara testat 40 distans tidigare på lungt vatten. Dock trivdes jag som fisken eftersom jag fick välja mitt egna tempo och känna på.
Hade det varit körning idag, så hade jag nog kört hårdare, man morsknar ganska omgående faktiskt. Falsk känsla av trygghet? Båten är iaf ganska jobbig att köra i sjö, man måste hitta precis rätt annars uppför den sig precis som den vill.
Som med alla båtar, förutom att denna är lite väl baktung då det börjar sjöa såhär mycket.
En liten battle med Chrille och Micke som hoppat över i kattan för att låta Elin åka Scarab 400 och mysa lite.
Jag är riktigt imponerad över hur fint Christian åkte i denna grova sjön. Speciellt med tanke på vilken propp som satt på,
att lyften jävlades, trimmen kukade. Men han gav gärnet och åkte fint. Killen mummlade lite om W-150 innan han åkte
mot Piteå igen, om fallet så blir, lär ni få akta er grabbar och tjejer ;)
Som sagt, min körning är jag inte alls speciellt imponerad av så här i efterhand. Med facit i hand skulle jag spettat på
hårdare i motsjön. Men jag antar att crashen har satt sina spår. Med tanke på hur jag mått en längre stund efter crashen
så är det väl kanske inte så konstigt, dock är jag väldigt glad över att det känndes så bra att köra båten igen.
Några små justeringar är gjorda och det gjorde hela skillnaden, bara spakarna till trimtanken som ska flyttas innan jag är nöjd nu. Nästa gång får jag gasa lite mer? :)
På väg mot sista stoppen och högfarts åkningen mellan broarna inne i stan. Tror pappa säger att han ger tummen
upp om lambdan är acceptabel, sedan ska vi bara ge benet. Hela vägen. I like it svarade jag nog.
Jens Gustavsson och Mange Söderlund rusade från Sävar till Holmsund med ett par 190 huvud munstycken så jag
kunde börja belasta ur lite. Motorn gick magert hela dagen med 180 huvud. Varför? Jo det har vi listat ut återkommer
kanske till det här på bloggen senare.
Men vi spöade ur lillen hela vägen från Patholmsviken till Lundåker inne i stan utan ett problem. Känndes riktigt fint.
Inte helt fel att komma först upp dit heller :)
Två nödja killar invätar restrerande båtar inför sista full pull repan i älven innan kortspel.
Nisse tog hem potten med triss i femmor, jag tror han måste ha haft insider information. Skämt åsido så var
alla värdiga vinnare, men ibland räcker inte turen hela vägen antar jag :)
På väg till Patholmsviken så tappade Chrille och Micke motorkåpan, och när dom plockat upp den så fick dom soppa torsk. Och alla verkar ha bommat detta. Så efter ett telesamtal där dom skriver efter soppa så försöker jag ordna.
Men det satt visst i sirap. Alla våra båtar var mer eller mindre under stressmek. Så jag jagade på telefon, slet i folk nere i hamnen, frågade och tjoade. Efter många om och men fick jag tag på bensin, men det räckte :( Sedan lyckades jag och Elin ordna fram 10L och en vattenskoter som kunde köra ut det. Tack för att ni körde ut.
Men det hjälpte inte, efter nästan 2h strandade så fick dom soppan och då hade vi redan lämnat Patholmsviken för att publiken stog och stampade. Det blev inte som det var tänkt, att lämmna någon bakom då man är så pass få tycker jag inte är riktigt schysst.
Men överlag flöt dagen på jätte bra och alla hjälpte verkligen alla. Heder åt alla deltagare.
Team EuroCat anländer, Micke, Chrille & Fripassageraren Elin som liftade från Patholmsviken, hon ville inte lämna
dom i sticket, där har vi moral. Strandar Piteå brud i Holmsund som vägrar åka utan att invänta grabbarna.
Men dom var fortfarande med i kortspelet, inte mycket tröst gick nog lika dåligt för dom som det gick för mig :D
Nu hoppas jag att 4-säsonger eller något annat företag tar tag i det här. Känns verkligen som vi har gett dom bollen
för något som kan bli hur bra och stort som helst.
Lite tråkigt är det att då UMS kom till oss och bad oss flytta datum så det skulle klaffa med deras jubileum utlovades
en slant för att vi skulle arrangera och ordna det här. Vi frågade under dagen i ära och då var pengarna slut.
Anledningen till att det "bara" vart 250kr i avgift framgår ju här, därför någon annan skulle vara med och pröjsa också.
Nåväl, vi får se all tid och energi och den slant som vi spenderade som goodwill, hoppas alla hade kul. UMS hjälpte
dock till hos Länstyrelsen, så ett litet strå drog dom allt till stacken.
En grymt bakfull, sliten, mörbultad BAT chaffis ligger och "tittar" då Chrille skruvarlös motorn, den skulle lämmnas
tillbaks åt Norrbyn, även där bra löst säljare och köpare. Alla glada och nöjda.
Som vanligt är båten trasig. Så nu har jag jobb så jag klarar mig ett tag igen..
Tack alla inblandade för en super heldag ink. helkväll. Och ett monster special tack till Micke, Ecke, Hasse, Pappa m.f. som ställt upp så vi rodde ihop allt det här. Nu återstår det att se hur resten av säsongen ska se ut.
BJÖÖRNS MASKIN & M-Schakt , tack ni vet varför!
Elin bloggar om PRN: http://elinilsson.blogg.se/index.html
Boatsite: http://forum.boatsite.se/index.php?showtopic=1809&st=20&start=20
Boatlife: http://www.boatlife.se/forum/index.php?showtopic=13922
STS: http://forum.savarturbo.se/viewtopic.php?t=36060&start=0
VK: http://www.vk.se/Article.jsp?article=289927&sc=2 , http://www.vk.se/Article.jsp?article=289828
(Bilder, filmer, text m.m. på dessa länkar)
Jag vet, urusel på att updatera! Men tror ni vi har lite fullt upp?
Freddan aka. M10 turbo i crum (döds önskan) kom och hälsade på för att mecka och öla lite. Blev mindre mekande än jag hade förutspått. Men jag har bara mig själv att skylla då jag var så sejtans bakis då freddan kom.
Men vi och pappa lyckades lyfta i motorn i BAT'n och det gick skit smidigt. Tackvare en idé farsan kläkte om motorfästerna, men för att han inte ska bli för mallig så måste jag påpeka att det var jag som utförde modifieringen ;)
Nåväl...
Helan och halvan på väg ut på sjön. Vi båda ser stört nöjda ut.. Kul att åka båt :)
Cool båt kräver cool besättning. Ecke aka. Ledarn och Freddan aka. Glob hatarn :D
Blev en tur ute på havet under dagen med diverse tok körning, jag fick även köra en stund och det var bra för psyket. Tycker motsjö är något jävulskt hemskt efter olyckan, men då jag körde själv gick det faktiskt mycket bättre.
Sedan blåste vi mot stan för en bit mat, men hela den historian är misär det ända som funkade var båten, alltså Arrowen resturang båten vi åt på där hade då personalen inte hissvarjen kopplad tror jag.
Jo det kan blåsa lite bak i soffan på Arrowen, men vad gör det? Vi hade ju kul :D
På väg hem mellan ön och teg, fullt snyt i gassande solsken (var iofs på kvällen och skit kallt men noga då)
Upp på släpet för att åka hem mot ranchen. Vet inte vad vi gjorde sen? Men jag tror vi drack i oss alkohol. Notera Poker Run reklamen :)
Vill passa på att tacka Freddan samt min familj för en grymt skön helg, men lagomt mycket mek och stor dos av kul stunder. Man behöver avbrott från psykmekningarna ibland.
Provturen med båten då? Jo hur gick den? Ja det ska jag berätta!
Efter en historisk insatts av: Mig själv (ego), Pappa, Ecke, Hasse, Micke, Anders Norberg m.f. så vart det ju läge att testa båten. Dock utan motorhuv men det känndes som att det kvittade, var ju så jävla varmt dagen i ärn. Minst 27 i skuggan.
Vi puttade i raketen och glädjen var total... Den flyter fortfarande!! (oväntat)
Bra väder för gött med effekt. Och som vanligt, alltid bredbandslambdan, EGT och väderstationen med ut :)
Varför? Ja förgasare äger därför :)
Så här slut var lillebror efter årets första 40 distans.. Eller har han solen i ögonen? Micke kunde dock konstatera att
vi körde slut på 180 huvud och det är bra med mos! Om man nu ska lita på lambdan men det gör jag, för jag vet nämligen två anledningar till att dom tog slut, vädret samt ventilspelet.
Så här nöjd var undertecknad efter provturen. Han hade nog glömt hur jävla fränt det är då man snyter ur 2 liters maskinen och pruttar på i 7000 rpm ~ 70 knop.
Inte speciellt läcker utan huv men Ecke har jobbat mer på den i veckan så den får åka med på Poker Run än om olackad. Han är en jävel på att fixa!
Vi topp noterade 71 knop i söndags, då med 55 liter bränsle, ovaxad båt, trasig speedrail och endast 27 graders tändning, och just ja det var med Raker 26:an den långsammare av dom två yxor jag vet funkar bra.
Så det finns rum för mer knop tror jag? Blir det inte mer är jag nöjd, vet sedan tidigare att man kan komma ganska långt med "bara" 70 knop ;P
Just nu meckar vi med Arrowen, team Mayhem alltså. Sliter som grisar, Batboaten måste få nya lashcaps på insug innan helgens Poker Run dessutom, imorgon blir det nog lyft av 540 och montering samt demoliering av kamaxlar på B230in.
Bra snyt som vi säger här uppe, ha en trevlig kväll!
Mvh Peter Johansson
När dom andra leker... Så skruvar vi...
1. Inte landa upp och ned i Dyvik.
2. Börja jobba på båten och motorn tidigare (men ni vet, vinter, ingen lust, kallt, hemskt)
Men vad gör det, det börjar iaf ljusna lite. Just nu så sitter jag och oroar mig över den ekonomiska biten då sponsorer droppar av en efter en. Och jag har inte heller pengar på kontot så jag kan betala licens avgiften, så det finns en ganska överhängande risk att det inte blir något åkt i Simpnäs.
Planerna är väl att försöka åka så mycket som börsen och tiden tillåter. Mao längst upp i listan till hösten. Det är målet och om det går att nå dit får tiden utvisa.
Motorn är i stortsett ganska klar. Kamaxlarna ska dit och justersas, sedan ska runtomkring utrustningen monteras, sedan är den redo att lyftas ned i båten för att provstartas :D
I helgen har vi pappa och jag jobbat på huven iaf. Och det är drygt samt tar tid. Men den kommer nog bli jävligt bra. Vi är ganska kluriga båda två. Idag togs nog beslutet att göra en form av det vi byggt nu för att sedan gjuta en ny huv. För gör jag inte en form till så kommer den gå sönder och då står man där med skägget i brevlådan igen.
Dessutom så funderar jag mer och mer på en Swift 1.3 liters maskin så jag får åka turbo. Och då behöver jag ny huv iom att den motorn är "spegelvänd" mot för min Volvo. Jag tror på det konceptet och jag har även pratat med Jens Gustavsson om det och han tror även han på det.
Det skulle innebära minst 85 knop i topp, och en ganska driftsäker maskin. Men jag vill nog sätta ihop en till 2000cc Volvo med Jens.G portade toppen, den nya, torrsump och ett sprut på det. Tror man kommer ganska långt i BAT23:an med en sådan motor.
Nåväl, nog om framtiden får fokusera på nuet istället och försöka komma i sjön.
"En huv, hur svårt kan det va?"
Gick riktigt bra idag, både pappa och jag var på bra humör och vi klarade oss utan att brinna av på varandra och idiotförklara varandras ideer, mao. Det var kul att vara i garaget idag tycker jag. Det är oftast kul då det flyter på bra.
Medans vi har mekat så har ett par K-båtar varit i Öregrund och deltagit i deras Klubbmästerskap.
1. Jussi
2. Gunnar
3. Leif
4. Vickan - DNF (Axel ink. propp trillade ur och for till havetsbotten)
Grattis till er som tog er i mål... Vickan.. Jag lider med dig, du kan alltid navigera åt mig om det skiter sig totalt med reservdelar.
Nu jävlar, ska jag dock köra lite mafia wars på facebook och lyssna musik. Hej hopp!
Peter Johansson
Jobbet känns som en deltids tjänst.
Men med facit i hand tycker jag att vi har gjort det bra under helgen. Vi har ju till och med kört jungfru tur med farsans Arrow. Dock var väl det i Fredags? Men men, vad har vi gjort då?
Jo vi skruvade ju ihop motorn och började mäta lashcaps (brickorna man justerar ventilspelet med). Toppen var limmad, momentdragen och samma sak med lyftargalleriet.
Det visade sig ganska snart att det bara var att riva av toppen. Inga av förra årets lashcaps sortiment funkade att använda nu med diverse nya ventiler och nya säten. Så pappa tyckte vi skulle riva av toppen och allt för att slipa ventilskaften på dom ventilerna som var för långa. Och det gjorde vi.
Måttade upp ventilerna med micrometer samt räknade fram hur mycket dom skulle kortas, sedan åkte vi till Stil Service inne i Umeå och fick låna deras ventilslip. Och farsan var en hejjare på att manövrera den.
Nu är toppen limmad, momentad och även lyftargalleriet och vi har mätt fram vilka mått vi måste ha på dom nya lashcapsen och fårr ihop 16st som passar bra. Så nu har vi önskat ventilspel på både insug och avgas.
Imorgon kommer nog pappa att lämmna våra listor och lashcapsen som ska slipas till Svensk Motor Teknik så vi får ihop en sortimentlåda igen. Känndes jävligt drygt att riva av toppen men så här nu i efterhand var det riktigt smidigt.
Sedan så påbörjade vi den nya huven på allvar. Vi är ganska smarta då vi slår våra knölar ihop jag och pappa. Dvs. då vi inte bråkar om vad som är rätt eller fel, eller hur huven såg ut förut. Men jag tror vi kommer få till den riktigt bra, bättre än tidigare till och med.
Men det är många timmars jobb kvar på huven. Efter denna säsong (om huven är hel) så tänker jag gjuta av den och göra en form, vem vet man kanske rullar i någon kurva, crashar i hög fart igen, då är det nog läge att ha en form så man slipper allt detta jobb.
Det tar sig, dock så måste vi lyfta in ett skrotblock och topp för att få på förgasarna så vi kan se vart scoopet ska vara och så att vi inte gör huven för smal. Men det är ju ganska fort gjort om man ser till det hela.
Det var nog allt för denna helgen, fullt ös medvetslös mao..
Det kommer köras ett Poker Run i Umeå den 4/7, för mer information så besök: http://www.team58.se/POKERRUN
tveka inte att anmäla er om ni har en båt som kvalar in!
Mvh
Peter Johansson
Tacka våren...
Som alla vet så blir det ju inte vår lika snabbt här uppe som nere i Södern, så det är nog en av anledningarna känns det som? Inte så kul att släpa fram åbäket och börja slipa,plasta och spackla när det är kallt som FN och snö ute.
Nu har vi haft riktigt bra väder ett par dagar så det har flytit på riktigt bra. Idag fixade vi även Volvo 440in samt Toyotan, så nu rullar dom ett tag till.
En annan glad nyhet är väl att hemsidan är uppe nu, http://www.team58.se ... Kanske inte en dag för sent ;)
För att summera vad som ska göras innan sjösättning behöver jag nog ett par A4:a papper för att göra, men lite löst:
# Finspackla och slipa i sittbrunnen där alla sprickor och skador blivit lagade.
# Ut med alla mätare och skrot så det går att måla upp sittbrunnen.
# Montera stolarna samt ratten (Efter att man monterat tillbaks allt efter lack såklart).
# Gjuta en nymotor hur (kommer bli mission impossible och ta mycket tid)
# Maskera av det som är lagat på vingen och intill motor"lådan" för det skulle Kenta hjälpa mig att lacka nere hos honom.
# Laga speedrailen som trillat av samt lite små diverse skador.
# Tvätta skiten, för att sedan vaxa upp den.
# Tillvärka rutor till navigatören, huvva får inte blåsa :)
Motor är det inte så mycket jobb på heller, men ganska mycket rappel. Såsom göra 16st nya tryckare, schimsa in ventilfjädrarna på avgasidan, pasta ventilerna, montera topp, tråg, packboxar, slipa lashcaps och göra ventilspel.
I stora drag, huvva så mycket arbete, hehe.
Lite bilder kanske?
Här jobbas det för fullt, undra vem man ska lejja för att städa upp? Hehe.
Skam den som ger sig, allt verkar gå att laga. Tur vi hittade igen alla bitarna... Glasfiberspacklade denna innan jag
gav mig ikväll, imorgon ska den slipas, finspacklas, slipas igen och sedan är den klar för lack.. Gött.
En till liten bit vi hittade igen, bara att smeta fast :D
Slut för idag, ses imorgon efter jobbet!!!!
Nåväl ni glömmer väl inte att besöka: http://www.klassk.se och kolla in motståndet, första start 6/6 om vi hinner
får tiden avgöra.
Mvh
Hard work work...
Nu har "restureringen" av Batman båten börjat på riktigt.
Stolsfästet som inte riktigt höll måttet i Dyvik har förstärkts och byggts om. Faktum är att hade det inte gått sönder hade jag inte ens haft ett blåmärke, men det är ju lätt att vara efter klok.
Idag påbörjade jag även lagningen av mellan-väggen. Och ännu roligare är ju att jag var och kröp i båten och hittade kompassen liggandes lite gömt :D
Första tävligen i Öregrund är nog bara att glömma, efter det så kommer vi nog handplocka dom tävlingarna som känns intressant och roliga.. Men allt beror ju på hur mycket folk som tänker åka K, solo repor hör till historien.
Jag tror jag glömde bort bloggen? :S
Kanske dags att börja skriva här igen? Folk måste ju tro att jag dog efter crashen. Det är ju dock inte så häftigt att sitta och blogga mitt i vintern då man bara sitter på sitt feta arsle.
Min kropp har lagat till sig rätt bra tycker jag. Har då och då värk i ryggen och halv ont, men jag tror det beror nog på att jag är ganska så otränad. Vad händer med ekipaget, motorn och tävlingarna 2009 då??
Ekipaget står fortfarande orört och mer eller mindre översnöat. Tanken är att låta skiten jävlas av sig. Men nu har det ju gått ett bra tag så det börjar bli dags att skotta fram den och börja pyssla. Det kommer inte bli gjort så mycket på båten, laga dom små skadorna som vart och bara köra, tiden är för knapp för några större ombyggnationer.
En ny topp har gjorts i ordning av Jens Gustavsson, ett riktigt monster som även fått nya insug från SPM. Men den kommer att få ligga på hyllan tills en ny smidd bottendel byggs ihop, håller även på rita ett oljetråg för torrsump till den motorn.
Gammla motorn är väl mer eller mindre lagad och Mickes Motor har renoverat den tillhörande toppen som tog enormt mycket stryk i dyvik.
Så i grund och botten har vi samma skrot som förra året, men det räckte ju ganska långt då och kommer förhoppningsvis att göra det iår också. Dock lite synd för jag tror att med nya maskinen så hade man utan större problem kunnat utmana gällande hastighetsrekordet för klassen.
Jag tror också att jag har hittat en ny navigatör. Hon heter Eva och är från västkusten. Alla som jag frågat säger att det är en toppen tjej som är super säker, så det känns riktigt tryggt. Vi får väl göra en rivstart tillsammans i Öregrund eller i Simpnäs, vet inte om vi hinner till första tävligen i ärlighetens namn.
Fyllde år i Fredags fick en rätt skön present av min far, se nedan.
Kanon eller kalkon, det lär visa sig. Prövar man inget får man inget heller veta :)
Förra veckan gjordes oljetråget klart. Så nu är vi redo för Oskarshamn, och förhoppningsvis så slipper vi tappa oljetryck i varje kurva hoppas dock att dom rätat ut banan lite för som det var sist så hade ett gäng F1 kattor gjort sig bättre där.
Nåväl, det här är nog allt för idag. Kommer bättra mig och skriva oftare as we go along.
Glad påsk!
Mvh
Peter Johansson
2009-04-13
Dyvik, crashen, återhämtningen, reflektioner på livet...
Har gruvat mig länge för att göra ett inlägg om dyvik och läxan vi lärde oss där, men ikväll så kändes det som det helt enkelt var dags. Jag vet inte om jag vill sitta eller ligga, kanske ligga på sidan? Det jag vet är att jag är så jävla less på att inte kunna må bra fysiskt så jag nästan vill slänga laptopen igenom fönstret..
För stunden så sitter jag..
Dyvik inget konstigt med det, förutom att alla i hela världen nog varnat mig för svallvågorna. Tro mig, dom har jag funderat mycket på, både före och efter tävlingen.
Redan i Rosis så fick vi ju oss en liten åktur jag och Tony, knappast något märkvärdigt men så här i efterhand så bevisar det ju bara hur svårt det är att se dom.
Vi mötte en större fritidsbåt modell, inga problem med det vågorna kommer ju en bra bit bort. Problemet var att den hade korsat hela viken vi körde i och lämmnat en barriär åt oss. Sekunderna innan så såg jag dom men dom hade lugnat ned sig och det blev inte mer än ett litet skutt.
Kenta, Ante, Tony samt Pierre som så sent som 10 min innan start har varnat och propagerat för dessa ondskefulla vågor. Dom är hemska, det vet jag från BeeCraft tiden, båt jävevln beter sig inte helt normalt i dessa helvetes bucklor.
Med det i bakhuvudet så låg vi i voltområdet och väntade på start, små snackade med Tony som vanligt. Lite nervös men inte så farligt. Dock så känndes det inte helt 100, varför vet jag inte. Fick en kram av Pappa innan start och den brukar jag få vid målgång, kanske därför? Jag vet inte...
Ett fint ekipage med fart och stabilitet....Och efter många om och men samt hjälp från Pappa och alla
möjliga håll även driftsäker och relativt underhålls fri.
Samt nog med ekonomisk uppbackning för att kunna åka alla tävlingar utom Smögen som uteblev
för oss, vart för tätt in på Oskarshamn tyvär. - Vad mer kunde man önska sig?
Minuterna före start, Pierre och Jag för någon slags disskussion, jag antar det handlar om svall..
Tony står bredvid mig och håller armarna i kors, som den cooligen han är. Hans lugn har varit
nyttigt för mig detta första år, hoppas vi kan åka igen?
Voltområdet, var där vi var.. Tappade tråden lite tror jag... Men vem vill läsa en blogg utan bilder? :)
Starten gick och vi tog det faktiskt rätt lungt. Planade i våran långsamma tank..
Jag släpper allt vatten i trimtanken och börjar mosa på lite, trotts att Tony tycker vi ska ta det lungt.
Ja vi är redan sist i startfältet tänker jag och inser att jag gärna skulle vilja hinna ikapp W-201
och ge igen för att dom knep 2:a plattsen totalt i Oskarshamn.
Vi passerar en W katta och börjar göra ganska bra fart. Drevet i neutralt läge och trimtanken helt tom.
7.000 rpm och vi små hoppar fram på svallvågorna från våra medtävlare.
Hinner åka fullgas ett litet tag, kanske 2-3 minuter? Och det jag får se då framför stäven, ja tog nog
andan ur mig, för jag visste vilken jävla flygtur det skulle bli och att det bara inte kunde sluta bra.
Självklart så var det svallvågor från någon privat båt som tyckte det var lämpligt att passera just före start.
Med vetskapen om att trimtanken var tom och att vi gjorde bra fart och med endast bakre steget på båten i
vattnet så klappar vi in i första vågen. Vad som händer härnäst är jag och Tony lite oense om, hurvida båtten tog
första flygturen.
Jag tycker att vi skickade fören ganska högt upp och det blev en hyffsad flygtur. I detta skede så är jag säker på att då vi landar så kommer vi slå ihjäl oss för att sedan hoppa och slå ihjäl oss igen.
Och det är väl ungefär vad som hände, för mig är det lite oklart men jag vet att vid en landning så landar vi på bakresteget med fören i ganska skarp vinkel, för att sedan vända fören rätt ner som en missil, men istället för att dyka
så skär det åt höger.. Kraftigt...
Vi får ett nytt hopp och här, är jag övertygad om att "Vi klarade oss.." Men då lägger hon ned styrbords vinge men snabbt så rätar hon upp sig, men istället ned med vänster sida.. Och eftersom vi är i en kraftig högersväng sedan det skar så skär vingen ner och båten påbörjar en rullning.
"Jaha, vi får väl bli lite blöta och åka hem.." hinner jag tänka... Sedan blir det lite halv svart. Den förklaringen jag har haft är att vi båda flyger ut och att jag senare får vingen på ryggen, eftersom båten fortsatte rulla, för att sedan hamna på rätt köl.
Men efter att vi inspekterat skadorna, samt att jag talat med Tony i telefon någon vecka senare så klarnar det lite.
Ratten är krokig som en banan, min stol har lossnat från fästena, väggen mellan mig och Tony ink. rutan är riven, Tonys stol har gått av i axelhöjd, motorhuven är sönder flisad och det är en buckla på ljuddämparen.. Självklart..
...Så trillade Tony ur men jag lyckades klammra mig fast då vi landade upp och ned med båten. Blåmärkena på ögonlocken och under hakan vittnar också om detta. Min färdväg blev igenom sittbrunnen, och jag lyckades fan i mig riva allt..
Det jag fick betala var 4st frakturer i ländryggen, skärsår på vänster ben, och en innreblödning under huden. Tonys pris var inte snällare än ett brutet revben och ett groteskt sår på foten. Det är det uppenbara. Att det sedan känns som man åkt igenom en hydraulpress och tagit torktummlaren på en sväng förstår nog alla.. Vi åkte ju ändå rätt fort, minst 70 knop (~130km/h)
När jag äntligen kommer till ytan så gör sig smärtan påmind... Jag skriker nog som ett barn, sedan slår det mig.. Vart är Tony? Jag ropar på honom och får svar, lyckas paddla mig runt i vattnet och får se honom. Då jag ser att han lever så skriker jag igen.. Blicken jag då fick av Tony var nog det värsta jag har sett, jag vet inte hur jag ska beskriva den.. Men han
trode nog att det var lika illa som jag trode. Jag var övertygad om att jag hade brutit ryggen och att vänster ben även var av.
Samt att jag blödde, det känndes som det. Att jag ser båten på rättköl med motorkåpan borta lugnar mig knappast.
- Finns ju ingen jävla form till den tänker jag samtidigt som jag fortsätter skrika som att det inte fanns någon morgon dag.
Vi hade en enastående tur att vi hunnit passera Magnus och Olle innan vi crashade. För dom var snabbt på platts. Olle slänger sig upp på däck på deras W katta och ber mig ta gat runt pontonen medans han tittar mig i ögonen och försöker prata med mig.
Jag vet inte vad vi säger, eller vad som händer. Men han får mig lite lugnare.. Vid detta laget så börjar jag skämmas. Svallvågor, det är inte sant.. Alla som har varnat mig.. Jag klantade mig.. Med det i bakhuvudet så känndes smärtorna i
ryggen som en fis i rymden..
Vi färdas ju bara i ca: 36 meter i sekunden.. Men samtidigt, vad fan skulle jag då göra? Jag såg dom för sent.. Svall från medtävlanden, solen blänker, ja gud skiter.. Helt ärligt så känndes det som att han inte gjorde annat än att pissa på oss denna bittra dag i Dyvik. Förlåt mig, men jag är fruktansvärt bitter just nu då jag tvingar mig själv att skriva och tänka på detta igen.
En räddningsbåt med tillhörande ytbärgare och läkare kommer till undsättning efter ett kort tag. Ytbärgaren hoppar genast i och hjälmer mig att simma mot deras båt. Det rinner in vatten i munnen, hjälmen känns obehagligt tung och
jag hör dåligt.
Väl framme vid båten så divideras det om hur dom ska få upp mig i båten. Någon frågar efter en bår men givetvis så hade ju denna dömda räddningsbåt ingen bår med sig, vad ska det vara bra för, kan man göra illa sig på vattnet?
Doktorn ombord är inte sen på att tycka att det känns som en helrätt idé att lyfta mig i kragen på flytvästen och dra mig över relingen... Som tur är både Olle och Ytbärgaren smartare än så och skriker att jag har ju ont i ryggen och klagar även över nacksmärtor. Jag tror till och med att jag själv skrek att det aldrig skulle gå.
Ja en bår.... Jag hör folk prata om en polisbåt som ligger längre in, kontakt tas med dom och dom är på väg över. Jag pratar även själv.. Ber dom ringa min pappa som står som annhörig i depån. Ja det skulle dom göra.. Efter ca: 35 sekunder så lessnar jag och inser att dom har ju inget nummer.. Självklart.
Tony har vid detta laget tagit sig upp i räddnings båten och jag ber han ringa pappa. Han får låna en mobil och för första gången någonsin så kunde jag nummret utantill.. Han ringer..
Jag kan nog aldrig förstå känslorna som pappa fick uppleva den dagen. Då Tony ringer och säger att vi har crashat och jag ligger kvar i vattnet för att dom inte vet hur dom ska få upp mig... Tillråga på allt så hade pappa tagit färjan ut till Ljusterö(?) tillsammans med fam. Malmgren..
Dom rusar till färgan, men den är inte där. Minuterna måste ha känts som en evighet, änligen kommer färjan..Men glade kaptenen ska ju såklart ta lunch just då. Dom får vänta på den andra färjan..
Polisbåten anländer och självklart saknar även dom bår... Men dom har en stege, och med hjälp av den så bärgar dom mig upp på Stridsbåt 90 och jag får ligga på motorluckan med stegen under mig. Om ni som brukar ligga på spikmattor tycker att ni är tuffa, pröva gärna detta.
Äntligen så var vi på väg mot land och förhoppningsvis en ambulans. Jag minns färden in och att vi lade till. Ingen ambulans, men den är tydligen på väg. Pappa kommer strax efter att ambulansen och håller min hand.
Nu blev det jobbigt på riktigt, jag gråter nog en sväng. Jag minns att sjukvårdaren från ambulansen frågar mig vart det nu gör ont..
Ingenstans tänker jag, fattar du inte att jag är upprörd, men samtidigt glad för att pappa äntligen har komit...
Jag får morfin, nack krage, dom klipper i kläderna och bökar. Till slut så hammnar jag på en bår, och jag slipper stegen som jag legat och svankat på. Äntligen mot ambulansen och Karolinska...
Det uppskattades senare på sjukhuset att det tog ungefär 45 minuter från olyckans skede till att ambulansen kom på platts... Där av 15 minuter i det inte så varma vattnet...
Jag hoppas verkligen att detta kanske kan skicka en tankeställare till alla arrangörer.. Nu vet jag att säkerheten varierar och att det inte alls brukar se ut på detta viset. Men jag ber er alla, snälla.. Jag förstår att all utrustning inte kan finnas men något så enkelt som en bår som man faktiskt kan bygga hemma i vedbon borde självklart finnas på platts....
På sjukhuset får jag senare veta efter ett par svängar i skiktröntgen att nacken var okej men att jag hade 4st frakturer på kotorna i ländryggen, det var piggarna på kotorna som var av. Allt skulle bli bra, jag skulle bli helt återställd men det skulle ta tid. Detta var precis vad jag behövde höra, vilken lättnat..
Jag fick senare åka upp på övervakning och träffa pappa. Vi pratade inte så mycket, vi var nog båda glada att jag och Tony klarat oss ur detta med livet i behåll. Men vi hade ett par problem..
Familjen Malmgren ink. Tony och några fler hjälpsamma som jag tyvärr inte vet namnen på hade tagit hand om båten och den stog nu i Norrtälje. Men allt var indränkt och motorn var fylld med vattet. Prylarna måste hem.
Övertalade pappa om att det var okej att han styrde kosan hemåt. Ett problem är väl kanske att lämna sin son för att åka 70mil hem.. Men även att orka åka hela vägen sent på eftermiddagen. Problemet löstes när min mamma och hennes man Tommy bestämde sig för att sätta sig i bilen i Umeå och åka Söderut för att möta upp pappa.
Detta var inte bara en hemsk dag som kunde slutat illa, utan även en dag då alla visade sin bästa sida, samt ställde upp. Kenta och Ante fortsatte att jobba med båten då dom kom till Norrtälje, mamma och Tommy kommer ner.. Ja helt otroligt...
Min vistelse på sjukhuset piggades upp av att plast syrran Adda droppade in på Söndagen, även min plast bror Stefan.
But wait, theres more.. Ante, Sussie och kiddsen dyker också upp.. Senare kommer även Veronica och hon stannar rätt sent och håller mig sällskap.
Dagen efter så dyker hon även upp. Hon håller faktiskt mig sällskap ända tills det har gått så långt att jag kan raggla mig på kryckor och Västerbottens landsting (snålast i stan) har ordnat en sjuktransport med en taxi hem åt mig.
Ett speciellt tack till Veronica som höll lågan uppe och umgicks med mig, det var inte så ensamt att ligga på sjukhus 70mil bort som jag hade trott. Vänner är nog en nyckel som funkar till det mästa...
Ett par veckor senare så ligger jag här... Med laptopen i knäet (bytte ställning för ungefär 1 timme sedan) och funderar på livet och allt som hänt denna sommaren.
Det finns så många jag vill tacka, för denna sommaren 2008 har jag fått köra räcer båt, jag har fått köra Roslagsloppet.. Jag har fått förverkliga en dröm.. Som aldrig hade hade blivit verklighet om pappa inte ställt upp så mycket som han har gjort. Och även min lillebror Micke har varit en stjärna på himmlen.
Och självklart som ni förstår så är det ju fler personer bakom kulisserna då det gäller hela cirkusen.. Men idag fokuserar vi inte på dom. Utan på dom riktiga hjältarna i mina ögon.. Pappa, Micke, Kenta, Sussie, Tony m.f...
Båten kommer att lagas, och förar miljön kommer att anpassas till det bättre, så man aldrig ska behöva släppa blicken från vattnet. Idag måste jag göra det för att sköta spakarna till trimtanken och även för att hitta av spaken till powertrimet då och då.
Och kommer vi att tävla igen? Det är jag rätt övertygad om, min önskan är ju att få åka en båt med cockpit. Tex en V24.. Men dom pengarna finns inte, och nu sitter jag här med B23:an på halsen. Det är nog bara att bita ihop och försöka åka.
Att bygga om min till cockpit kommer att kosta i runda slängar runt 100k, så det är inte alls att tänka på just nu.
Jag är kaxig nu, säger att jag vill köra men jag tror inte att jag mår så bra.. Mardrömmarna som har malt efter detta är av modell värre, men som tur är har dom börjat avta.. Igår kollade jag på filmen från Oskarshamn: http://www.youtube.com/watch?v=ZZucD8Os4xI
Jag han se tills vi passerar första gången, sedan höll jag på att spy. Men jag hoppas att då båten och motorn är lagad och man till våren får börja åka, att man kommer må bättre. Men det skall nog inte vara några problem.
Och jag hoppas verkligen att Tony kommer vilja åka med mig nästa sommar då jag tycker att vi har haft skitkul i sommar.
En riktigt go kille som inte blir nervös i onödan, precis som jag behöver han :)
Jag tänkte fortsätta med att skriva lite om återhämtningen och reflektera över livet men det blev ganska långt och jag har nog ändå fått med det mesta i texten.
Jag vill dock avsluta med denna bild, kanske dom lyckligaste dagarna i mitt liv, Roslagsloppet 2008:
Vårda kärleken till familj och vänner, och ta inget för givet.
Peter Johansson, Holmsund
2008-09-09
(Förlåt till alla kristna och dom som tog illa åt sig för att jag är bitter, skriver fula ord och tycker att gud har pissat på mig.. Jag är bitter men på bättringsvägen.. Så ni får stå ut tillsvidare..)
