Roslagsloppet - Enhörningen.
UD - The Land Of The Midnight Sun dunkar i mina högtalare, webradio även denna gången. Jag skäms faktiskt lite... Med tanke på att det var ett tag sedan jag skrev här, jag menar vi har ju varit och åkt Roslagsloppet, det största och mest presige fyllda Offshore tävlingen man kan åka.
Och inte skriver han något? Förlåt, men jag har varit så hemskt trött, varje kväll efter jobbet, varje helg, varje vaken timme. Har kännt mig trött på inprincip allt. Till och med båttävlandet. Vart är resten av alla k åkare? Kom igen nu vetja, ryck upp er:)
Vill se mer startande till Dyvik och Uppsala. Men jag har även fått en osund tanke i mitt huvud. Att innom loppet var 1 - 2 säsonger bygga om båten för att passa i V-300, (max 300hk) och då blir det med crashbox och sedan en värre motor.
Det kommer gå ännu fortare, och bli ännu farligare där av att jag vill ha en box.
Nåväl, Rosis? Kanske dags att jag berättar lite vad som hände :)
Teamet bestog utav min käre far som alltid ställer upp. Jag brukar ibland fundera på mig själv, kommer jag kunna ställa upp för mina ungar i framtiden på detta vis? Eller kommer jag kunna ställa upp för min far som han har gjort? Vad vet jag, kanske har jag redan gjort det.
Micke "Junior" Johansson, min bror som efter några år som lärljunge hos mig i garaget nu håller på med Umeås kanske ballaste "gat" BMW E30, givetvis med turbo. Jag siar om 750-800hk innan han (vi) är klara.
Sist men inte minnst Mikal Hjelt, en kompis till mig som är intresserad, brukar åka med mig här hemma då jag tränar, ger lite feedback och hjälper även till att skruva, kommer även hänga med till Dyvik i helgen. Åh, höll på glömma vi är båda med i Sjöräddningen, så vi är riktiga kapten Haddoks :)
TEAMET
Efter målgång i Öregrund, innan middagen med Team och supportrar. Från Vänster:
Göran "Knicken" Johansson , Mikael "Junior" Johansson, Tony Pettersson, Peter "Peppe" Johansson & Mikael Hjelt.
Mer om supportrarna och den totalt grymma banderollen senare :)
Resan
Ja, själva resan behöver jag nog inte berätta om. Har ju skrivit om dom tidigare resorna och alla ser likadana ut. Vi skrattar och har rätt kul även fast vi är oftast trötta och less då vi sitter i bilen. Och minst 1 gång per resa så får någon utav oss Road rage och det brukar oftast sluta med nästan kaos, dock skrattar vi rätt hårt efteråt.
Mer säger jag inte, men det är några i teamet som bör gå "Anger management" då det gäller att köra bil, jag tror jag är en av dom ;)
Vi anlände i alla fall hos Kenta & Sussi strax efter 03 denna gången. Och garaget stod redo. Och visst ville man sova, det vill man ju alltid.
Enkelt men jävligt mycket Rock N Roll, det här är kanske anledningen till att det mekaniska håller så bra. För vi bor fan bokstavligen i garaget ;)
Jag blev utnämnd till någon slags snarkar kung. D.v.s. jag somnade innan dom andra han börja snarka, synd grabbar att ni hade svårt att sova, det hade inte jag :)
Har en bild på telefonen, jag hittade Junior sovandes med hörselkåpor på sig på morgonen, ahaha. Tyvärr så ringde någon dåre från Indexator och medelade att dom mekat i min grävare så jag fick inte sova ut :(
Besiktningen på Rosis var något nytt för mig, den ägde rum på Fredagen, dagen innan alltså. Även förarmötet skulle hållas på Fredag em.
Vi kom till waxholm vid 01:30 tiden och fick rätt kvickt hjälp att besiktiga båten av en riktigt trevlig tjej som själv åker som jag förstog det. Minns tyvär inte hennes namn.
Vi klarade besiktningen, men vad göra? 17:00 skulle förar mötet hållas, så det var ju inte lönt att åka hem. Jag och Tony skickade iväg Teamet med båt och dragbil tillbaks till Norrtälje. Dom skulle få inmundiga några kalla goda och börja med maten, medans jag och Tony bokstavligen STEKTES i hettan. Och det fanns inget att sitta och ligga på heller ;)
- Racing livet ska vara hårt.
Efter förarmötet så kollades båten över en gång till och några sista minuten grejjor ordnades.
Kenta, Micke & Tony. För er som inte visste så är det Kenta som byggt denna underbara båt. Och han är nog en utavdom som verkligen kan säga att han förstår sig på båtar. En kul kikke som ställer upp för oss nybörjande Norrlänningar. Tony behöver ingen närmare presentation, han navigerar med mig och han smiskar nog dom flästa.
Vi åkte från starten i Waxholm till Väddö utan sjökort, dom hade vi glömt i bilen... Det kan ju resten av navigerar sverige som sitter med plotter och knappar fundera på, speciellt dom som utropat sig själv att tillhöra navigerings eliten :)
Eliten vid grillen, Kenta har alltid militär byxorna stanby om han måste tjuvjaga några rådjur eller kor som brukar
stå och råma på åkern nedanför. Euum, nej så var det inte han känner sig bara som mest bekväm i dom då han är med oss Rendrivare från Norr, han är alltså ingen tjuvjägare =)
Här sitter vi övriga som har förstått att laga mat kan någon annan göra, vi hittade ölen och vi mös rätt så gött. En liten
notis kanske vore på sin platts: Vi som kör, tar det alltid lungt dagen före race day, jag menar så ni inte tror att vi sitter och häver hembränt dagen innan ;)
Lördag, race day
Inga större problem faktiskt, vi hittade till Väddö utan misstag där vi kunde plocka upp våra sjökort samt tanka båten. Dit var det 56 distans + 10 distans transport igenom väddö kanal.
Vi hade dock problem vid omstarten, kom 2 minuter? sent till start och då ville aset inte plana. Men efter ett litet tag så snöt hon upp och iväg.
Strax innan målgången vid Väddö, alltså etapp 1. Full trimtank för att senare kunna plana utan problem och även se vart man kör i kanalen då man puttrar. Dock ball rooster bakom ;)
Ända etappen som var riktigt jobbig var då vi kom ut till Blidö, om det nu heter så. Det gick väldigt krabb sjö, riktigt kort imellan vågorna men ändå hyffsad storlek.
Man satt och hoppade, känndes som att sitta på en slagborr. Svårt att hinna andas mellan smällarna samt även svårt att hålla upp huvudet så man ser, ännu svårare att fokusera blicken på vågorna. Det resulterade i ett skutt så vi landade riktigt snett på ena vingen men inga problem.
Tyvär ingen bild från oss vid just den passagen, men ett favvis team från V-50 klassen, J-145 som alltid bjuder på show.
Resten av resan gick som en dans på rosor. Det var stilla lungt tills vi kom upp till Öregrund då mötte vi lite dyning efter belona då vi var på väg mot rundningarna vid Forsmark. Men inget märkvärdigt, gick att hålla full gas ändå. Roligt att hoppa om ni frågar mig ;)
Dock så vart jag så osäker att jag ifrågasatte sista målvarvet, som gick även det galant. Men jag var nervös efter målgång. Tänk om vi missat något? Tony, du vet att jag bara var nervös och jag menade inget illa, jag litar på dig mer än vad jag litar på mig.
Jag kunde ju inte ens höger och vänster den Lördagen, så det är nog du som ska skälla på mig ;)
På väg mot målgång, känslan var total... 117 sjömil, 180 liter soppa, nästan 2 timmar vid ratten. OTROLIGT!
Notera en ny sponsor, fet och fin dekal ;)
Roslagsloppet är riktigt väl arrangerat, det finns nog inget jag kan klaga på. Jag brukar ju annars vara en mästare på att gnälla och ha en hel hög med åsikter. Men, jag är nöjd och belåten på arrangemanget. KLOCKRENT jobb ÖRK.
Förutom mitt brutala Team så hade vi ju även en fanclub, som bestod av Mammor, plastpappor, halv kusiner, polare, plast syrra, Moster, morböder, ja listan kan göras lång. Men dom skämdes inte för sig vill jag lova:
Tack för att ni kom, såg mig segra samt även deltog vid middagen efter målgång. Känndes GRYMT skönt att ha lite
bekanta ansikten hos sig, för en gångskull...
Nu har vi åkt 4 tävlingar och har 4 guld, jag tänker ta två till guld innan vi gör vinter och sedan ligga hemma i vinter och suga på karamellen. Att vi har åkt alla tävlingar utom en är än i dag en gåta för mig (vi har dock två tävlingar kvar) men ändå, det ekonomiska, det praktiska, maskineriet e.t.c. finns så mycket som kan krångla, allt har fungerat. Tack vare många personer som ställt upp.
Jag vill passa på att tacka
Bjöörns Maskin & Offshoreracing.se som såg till att jag kunde göra denna resa, att jag kunde få åka mitt Roslagslopp som jag så länge drömt om.
Nu tar vi sikte på Dyvik, jag tror vi kommer starta själva igen, vilken jvla misär men det finns inte så mycket att göra. Om vi kommer runt har vi nog säkrat våran RM titel antar jag, men vi kommer nog ändå åka Uppsala som det känns nu.
Blev inte så mycket skrivit eller vidare bra, men det drog ut på tiden och jag åker till Norrtälje imorgon igen så ni får helt enkelt nöjja er med detta. Ska även publicera ett antal bilder från våran träning förra veckan, snacka om "luft under vingarna" :)
Mvh
Peter Johansson, Holmsund
Och inte skriver han något? Förlåt, men jag har varit så hemskt trött, varje kväll efter jobbet, varje helg, varje vaken timme. Har kännt mig trött på inprincip allt. Till och med båttävlandet. Vart är resten av alla k åkare? Kom igen nu vetja, ryck upp er:)
Vill se mer startande till Dyvik och Uppsala. Men jag har även fått en osund tanke i mitt huvud. Att innom loppet var 1 - 2 säsonger bygga om båten för att passa i V-300, (max 300hk) och då blir det med crashbox och sedan en värre motor.
Det kommer gå ännu fortare, och bli ännu farligare där av att jag vill ha en box.
Nåväl, Rosis? Kanske dags att jag berättar lite vad som hände :)
Teamet bestog utav min käre far som alltid ställer upp. Jag brukar ibland fundera på mig själv, kommer jag kunna ställa upp för mina ungar i framtiden på detta vis? Eller kommer jag kunna ställa upp för min far som han har gjort? Vad vet jag, kanske har jag redan gjort det.
Micke "Junior" Johansson, min bror som efter några år som lärljunge hos mig i garaget nu håller på med Umeås kanske ballaste "gat" BMW E30, givetvis med turbo. Jag siar om 750-800hk innan han (vi) är klara.
Sist men inte minnst Mikal Hjelt, en kompis till mig som är intresserad, brukar åka med mig här hemma då jag tränar, ger lite feedback och hjälper även till att skruva, kommer även hänga med till Dyvik i helgen. Åh, höll på glömma vi är båda med i Sjöräddningen, så vi är riktiga kapten Haddoks :)
TEAMET
Efter målgång i Öregrund, innan middagen med Team och supportrar. Från Vänster:
Göran "Knicken" Johansson , Mikael "Junior" Johansson, Tony Pettersson, Peter "Peppe" Johansson & Mikael Hjelt.
Mer om supportrarna och den totalt grymma banderollen senare :)
Resan
Ja, själva resan behöver jag nog inte berätta om. Har ju skrivit om dom tidigare resorna och alla ser likadana ut. Vi skrattar och har rätt kul även fast vi är oftast trötta och less då vi sitter i bilen. Och minst 1 gång per resa så får någon utav oss Road rage och det brukar oftast sluta med nästan kaos, dock skrattar vi rätt hårt efteråt.
Mer säger jag inte, men det är några i teamet som bör gå "Anger management" då det gäller att köra bil, jag tror jag är en av dom ;)
Vi anlände i alla fall hos Kenta & Sussi strax efter 03 denna gången. Och garaget stod redo. Och visst ville man sova, det vill man ju alltid.
Enkelt men jävligt mycket Rock N Roll, det här är kanske anledningen till att det mekaniska håller så bra. För vi bor fan bokstavligen i garaget ;)
Jag blev utnämnd till någon slags snarkar kung. D.v.s. jag somnade innan dom andra han börja snarka, synd grabbar att ni hade svårt att sova, det hade inte jag :)
Har en bild på telefonen, jag hittade Junior sovandes med hörselkåpor på sig på morgonen, ahaha. Tyvärr så ringde någon dåre från Indexator och medelade att dom mekat i min grävare så jag fick inte sova ut :(
Besiktningen på Rosis var något nytt för mig, den ägde rum på Fredagen, dagen innan alltså. Även förarmötet skulle hållas på Fredag em.
Vi kom till waxholm vid 01:30 tiden och fick rätt kvickt hjälp att besiktiga båten av en riktigt trevlig tjej som själv åker som jag förstog det. Minns tyvär inte hennes namn.
Vi klarade besiktningen, men vad göra? 17:00 skulle förar mötet hållas, så det var ju inte lönt att åka hem. Jag och Tony skickade iväg Teamet med båt och dragbil tillbaks till Norrtälje. Dom skulle få inmundiga några kalla goda och börja med maten, medans jag och Tony bokstavligen STEKTES i hettan. Och det fanns inget att sitta och ligga på heller ;)
- Racing livet ska vara hårt.
Efter förarmötet så kollades båten över en gång till och några sista minuten grejjor ordnades.
Kenta, Micke & Tony. För er som inte visste så är det Kenta som byggt denna underbara båt. Och han är nog en utavdom som verkligen kan säga att han förstår sig på båtar. En kul kikke som ställer upp för oss nybörjande Norrlänningar. Tony behöver ingen närmare presentation, han navigerar med mig och han smiskar nog dom flästa.
Vi åkte från starten i Waxholm till Väddö utan sjökort, dom hade vi glömt i bilen... Det kan ju resten av navigerar sverige som sitter med plotter och knappar fundera på, speciellt dom som utropat sig själv att tillhöra navigerings eliten :)
Eliten vid grillen, Kenta har alltid militär byxorna stanby om han måste tjuvjaga några rådjur eller kor som brukar
stå och råma på åkern nedanför. Euum, nej så var det inte han känner sig bara som mest bekväm i dom då han är med oss Rendrivare från Norr, han är alltså ingen tjuvjägare =)
Här sitter vi övriga som har förstått att laga mat kan någon annan göra, vi hittade ölen och vi mös rätt så gött. En liten
notis kanske vore på sin platts: Vi som kör, tar det alltid lungt dagen före race day, jag menar så ni inte tror att vi sitter och häver hembränt dagen innan ;)
Lördag, race day
Inga större problem faktiskt, vi hittade till Väddö utan misstag där vi kunde plocka upp våra sjökort samt tanka båten. Dit var det 56 distans + 10 distans transport igenom väddö kanal.
Vi hade dock problem vid omstarten, kom 2 minuter? sent till start och då ville aset inte plana. Men efter ett litet tag så snöt hon upp och iväg.
Strax innan målgången vid Väddö, alltså etapp 1. Full trimtank för att senare kunna plana utan problem och även se vart man kör i kanalen då man puttrar. Dock ball rooster bakom ;)
Ända etappen som var riktigt jobbig var då vi kom ut till Blidö, om det nu heter så. Det gick väldigt krabb sjö, riktigt kort imellan vågorna men ändå hyffsad storlek.
Man satt och hoppade, känndes som att sitta på en slagborr. Svårt att hinna andas mellan smällarna samt även svårt att hålla upp huvudet så man ser, ännu svårare att fokusera blicken på vågorna. Det resulterade i ett skutt så vi landade riktigt snett på ena vingen men inga problem.
Tyvär ingen bild från oss vid just den passagen, men ett favvis team från V-50 klassen, J-145 som alltid bjuder på show.
Resten av resan gick som en dans på rosor. Det var stilla lungt tills vi kom upp till Öregrund då mötte vi lite dyning efter belona då vi var på väg mot rundningarna vid Forsmark. Men inget märkvärdigt, gick att hålla full gas ändå. Roligt att hoppa om ni frågar mig ;)
Dock så vart jag så osäker att jag ifrågasatte sista målvarvet, som gick även det galant. Men jag var nervös efter målgång. Tänk om vi missat något? Tony, du vet att jag bara var nervös och jag menade inget illa, jag litar på dig mer än vad jag litar på mig.
Jag kunde ju inte ens höger och vänster den Lördagen, så det är nog du som ska skälla på mig ;)
På väg mot målgång, känslan var total... 117 sjömil, 180 liter soppa, nästan 2 timmar vid ratten. OTROLIGT!
Notera en ny sponsor, fet och fin dekal ;)
Roslagsloppet är riktigt väl arrangerat, det finns nog inget jag kan klaga på. Jag brukar ju annars vara en mästare på att gnälla och ha en hel hög med åsikter. Men, jag är nöjd och belåten på arrangemanget. KLOCKRENT jobb ÖRK.
Förutom mitt brutala Team så hade vi ju även en fanclub, som bestod av Mammor, plastpappor, halv kusiner, polare, plast syrra, Moster, morböder, ja listan kan göras lång. Men dom skämdes inte för sig vill jag lova:
Tack för att ni kom, såg mig segra samt även deltog vid middagen efter målgång. Känndes GRYMT skönt att ha lite
bekanta ansikten hos sig, för en gångskull...
Nu har vi åkt 4 tävlingar och har 4 guld, jag tänker ta två till guld innan vi gör vinter och sedan ligga hemma i vinter och suga på karamellen. Att vi har åkt alla tävlingar utom en är än i dag en gåta för mig (vi har dock två tävlingar kvar) men ändå, det ekonomiska, det praktiska, maskineriet e.t.c. finns så mycket som kan krångla, allt har fungerat. Tack vare många personer som ställt upp.
Jag vill passa på att tacka
Bjöörns Maskin & Offshoreracing.se som såg till att jag kunde göra denna resa, att jag kunde få åka mitt Roslagslopp som jag så länge drömt om.
Nu tar vi sikte på Dyvik, jag tror vi kommer starta själva igen, vilken jvla misär men det finns inte så mycket att göra. Om vi kommer runt har vi nog säkrat våran RM titel antar jag, men vi kommer nog ändå åka Uppsala som det känns nu.
Blev inte så mycket skrivit eller vidare bra, men det drog ut på tiden och jag åker till Norrtälje imorgon igen så ni får helt enkelt nöjja er med detta. Ska även publicera ett antal bilder från våran träning förra veckan, snacka om "luft under vingarna" :)
Mvh
Peter Johansson, Holmsund
