SM AVSLUTNING I UPPSALA - SÄSONGEN 2009




Tack till: Pappa Göran, Lillebror Mikael, Karin Rådström, Tommy Brändström, Mamma,
min sambo Emmy, kompisar som Erik, Hasse, Micke m.f. som slet i våras för att jag
skulle kunna komma till start. Samt hela släkten som stöttar oss.

Ett speciellt tack till Kurt Sandbergs Åkeri, Bjöörns Maskin, M-schakt & 4-säsonger som hjälpt oss säsongen 2009.
(Titta på hemsidan, www.team58.se under sponsorer för att se vilka företag som stöttar oss)






Säsongen 2009 började ju med en trasig båt, en skrotad motor, en opeppad Peppe, listan kan göras lång. Citerar Pappa Göran från Boatlife:
"Var ju ganska orolig ett tag innan vi komm igång och kunde laga båten,för att kunna testköra ,åka full gas och våga ,för att sen delta i 2009 års race.
Många timmars slit som slut visade sig ge utdelning igen.Vill på det här viset peppa andra,ge inte upp.
Alla timmars slit ger utdelning till slut,kämpa på ,ge inte upp det kan ta ett år eller!!!!!!!!!!
Har ju själv hållit på i 10år,utan att få köra ett enda Roslagslopp,åker ju förstårs v8."

Tiden som investerades för att få ihop motorn efter att jag slagit den söder och samman med min rygg i samband med crashen i dyvik började ganska sent under vintern. Och det jävlades. Alla som har följt oss på boatlife, sävarturbo och här vet väl vad det handlade om.

Efter många om och men så var ju motorn intakt, och då återstog bara att laga ihop båten och plasta en ny huv. Med hjälp från Pappa, Junior (lillebror) kompisar osv. så lyckades vi ialla fall ha en körbar båt redo för Poker Run Umeå.

Perfekt att börja säsongen med att semester åka lite PR tänkte vi. Det vart kanske i hårdaste laget. Men vi kämpade oss igenom sträckan. Och på såvis så var vi ganska redo för smögen tyckte vi.

Efter att ha investera en sjuk mängd timmar för att få ekipaget race redo, och även testat det under Poker Run Umeå med lite små skador som följd så känndes det ganska bra. Jag tyckte fortfarande det var ganska hemskt att ratta ekipaget med tanke på olyckan men vi satte segel mot Offshore säsongen 2009.

RBR loppet / Simpnäs gick bort iom att båten inte var klar och jag ville hinna med köra och testa lite innan det
var dags för tävling så stannade vi hemma.

Fortfarande inte redo, Oskarshamn flög förbi medans vi åkte Poker Run och värmde upp här i Norr.

Smögen, min navigatör Evas hemma plan. Prylarna var lastade, pappa och jag hade tagit semester och lånat en
fin dragbil och 110 mil enkel väg väntade. Leif som åkter i samma klass som mig hade lovat att ge mig en match nere i Smögen och jag kände mig ganska redo att möta västkusten.

 

Historien om hur det gick nere i Smögen finns här på bloggen, men några fina bilder tänker jag dela med mig:







Efter vinst båda dagarna i Smögen så väntade en brutal hem resa för mig och farsan, men som alltid är vi starka och klarar oss ganska bra längs Sveriges vägar. Väl hemma averkade jag och bror 80 distans med båten bara för att få ratta lite, samt låta han provköra :)

På menyn stog sedan Roslagsloppet, ett lopp jag tror alla vill åka någon gång i livet. Vi får försöka ha Görans Arrow nästa år så det går lite fortare, och så han får köra och gasa lite.

Hur det gick där, ja... 3 K båtar till start 1 i mål. Poäng till serien och en buckla till. Finns inte så mycket mer att säga om Rosis förutom att det alltid är bra arrangerat och det känns bra att åka där. Dock så var upptagningen en misär, men det är en annan historia.

Notera nu att maskinen gått hela förra tävlings säsogen, PR Umeå, Smögen x2, Träning, mer träning, Roslagsloppet. Nu börjar vi snacka driftsäkerhet.


Bilder från Rosis kanske?











Sedan var det dags för SM avslutning i Uppsala. Sjön låg platt och det blåste knappt. Jag visste att Jussi skulle jaga mig som en dåre. Men även där så lyckades vi knipa guldet med några minuter. Denna korta och brokiga säsong har dock bringat 4st guld om man räknar Smögen som två dagar. Goa poäng till RM tabellen och mer erfarenhet.

Jag vill passa på och tacka arrangörerna till Smögen, Rosis och Uppsala. Tre kanon tävlingar som man helt klart inte kan vara utan.

Vad som händer 2010 vet jag ännu inte. Men några cockpit byggnationer blir det nog inte, det saknas klirr i kassan om man får uttrycka det så. Så jag tror nog vi är tillbaks med samma slitna Bat23:a och våran 16v slitvarg.

Tack för i år, mvh Peter Johansson.

PS. Tänkte lägga in mer bilder och skriva mer, men bloggen började bugga och det gick inte att lägga in miniatyrer som jag ville, då vart jag less. Men jag tror mitt budskap gick fram :)

 


Uppsala Offshore Race 2009 - Peter Johansson & Eva Pettersson

 


RSS 2.0